Ungdoms-Em i bordtennis ägde rum i Zagreb, Kroatien den 8 -17 juli. Under alla dagar såg vi stora talanger formas till Europas framtida bordtennisstjärnor. Låt oss ta en titt på de unga butterflystjärnornas prestationer och får höra deras version om hur det är att vinna en medalj på detta stora event.

Söndagen hade varit en spännande dag för två av våra stjärnor: Adina Diaconu (17) från Rumänien och Alexandre Cassin (18) från Frankrike. Båda buttterflyspelarna stod i sina respektive finaler på ungdomsmästerskapen och båda var på väg att vinna titeln med var sin seger med 4- 0. Även om de inte visste det än.

ADINA DIACONU (ROU):

zagreb1

Adina Diaconu

Det var en mycket hård konkurrens! När jag lämnade Rumänien hade jag en hel del dåliga tankar i början eftersom jag inte kunde träna tio dagar före mästerskapet på grund av min hand och jag var inte säker på hur det skulle påverka min prestation. Vi startade tävlingen dåligt och förlorade mot Vitryssland i gruppen och fick sen en riktigt tuff lottning. I kvartsfinalen fick vi möta Frankrike som hade ett mycket starkt lag och som vi förväntade oss att möta i finalen. Men efter vår första förlust var vi mer koncentrerade och motiverade än någonsin och vann alla matcher fram till finalen. Vi trodde inte att vi skulle få möta Serbien där, men de hade ett rykte om sig att vara riktiga kämpar.

Jag spelade den första matchen mot Izabela Lupulesku så jag visste från början att matchen kunde bli den som avgjorde hela lagmatchen. Vi är mycket glada och stolta över att vi vann vårt andra guld i rad i lag på JEM och att vi är kvalificerade för JVM! Jag vill tacka mitt lag och även vår psykolog som hjälpte mycket i spända situationer och jag tror att utan henne vi inte ha kommit så här långt.

zagreb8

Adina Diaconu

I dubbelturneringen höll vi oss fokuserade i alla matcher eftersom vi visste att dubbelspelet inte var vår starka sida, men i detta mästerskap vi kände oss mycket bra och vi fick det att fungera bra tillsammans. Även i finalen hade vi stor chans att vinna matchen, men vi hade inte riktigt flytet med oss och de belgiska tjejerna tog hem det till slut.

Efter lagspelet började jag spela bättre och nådde min bästa form i finalen. Jag hade en hel del hårda matcher, speciellt i semifinal mot Zhang Xuang från Spanien. När jag ledde med 3-0 kanske jag var lite för avslappnad och hon började spela bättre och bättre. I det avgörande setet var jag verkligen motiverad eftersom det bara fanns bara ett enda set mellan mig och finalen, och jag vann.

I finalen var det verkligen en överraskning för mig att spela mot en spelare från Azerbajdzjan. Jag började mycket motiverat i början eftersom hon slog en av mina lagkompisar – Andrea Dragoman – och för det andra eftersom jag väldigt gärna ville försvara min titel. I slutet var jag verkligen stolt och glad, eftersom jag på mina 5 år i UEM har vunnit tolv guldmedaljer, och jag är riktigt nära Vladimir Samsonov som har 13 medaljer…

Det skulle vara härligt att komma högst upp på den listan, och jag har ett år till på juniornivå, en till chans att vinna fler medaljer, men detta kommer inte att sätta press på mig. Jag vill bara vara frisk och spela mitt bästa, så kommer resultaten säkert också.

Titta på hennes seger i finalen här:

ALEXANDRE CASSIN (FRA):

Alexandre Cassin

Alexandre Cassin

Kom ihåg att i 2014, vann han singel i juniorklassen på UEM. Som vinnare två år tidigare i kadettklassen blev han den första franska spelaren att lyckas i båda. Han har vunnit åtta guldmedaljer: tre i singel och fem i lagtävlingarna. Vi talar om Alexandre Cassin.

Hur känns det och vad är skillnaden på din första titel 2014?

Det är annorlunda. Jag vann min första titel som junior i mitt första år som junior. Jag hade vunnit kadetttiteln under 2012, och 2013 vann jag också en bronsmedalj i junior kategorin. Min motivation var att visa att jag kunde vinna, att vara bäst i min nya klass. Men i år skulle jag visa att jag fortfarande var här och att jag aldrig kommer att ge upp. Att vara nummer ett är en stor press. Det var en härlig känsla att ta den här titeln.

När du firade singelsegern gjorde du en speciell gest med fingrarna. Vad betyder det?

Det var något i riktning mot Joe (Seyfried) och alla i teamet. Det var kul och något som har att göra med en rapsångare. Jag ville att laget skulle vara stolta över mig.

Vad är din känsla och vad är skillnaden på din första titel 2014?

Det är annorlunda. Jag vann min första titel som en junior i mitt första år (J1). Jag hade vunnit kadett titel under 2012 och 2013, vann jag också en bronsmedalj i junior kategorin. Min motivation var att visa att jag kunde vinna, att vara bäst i min nya kategori. Men i år skulle jag visa att jag fortfarande var här och att jag aldrig kommer att ge upp. Att vara nummer ett är en stor press. Denna avdelning i 2016, är det en stark känsla.

När du firat din titel på söndag 17 juli, gjorde dig speciell gest med fingrarna?

Det var något i riktning mot Joe (Seyfried) och alla i teamet. Det var kul och något i förhållande till rap sångare, juli Jag ville teamet att vara stolt över mig.

År 2015 i Bratislava, vann du mot svenska Anton Kallberg under lagfinalen men förlorade i singel. Använde du den erfarenheten för att förbereda dig inför 2016?

Denna förlust förblev i mitt huvud under flera månader. Människor kritiserade min inställning under finalen. Och jag tog tid att förbättra mina svagheter, att bli en bättre konkurrent. Naturligtvis var det ganska hårt, jag jobbade med alla områden (fysisk-, taktisk- och ren bordtennisträning). Jag spelade inte bra finalen i 2015. Jag tror att jag hade en bättre känsla innan årets tävling i Zagreb med syfte att vinna.

Hur du dominerade under finalen mot Andres Levenko var imponerande…

Jag gav verkligen 100 %, och jag gjorde några misstag, men jag tror att jag spelade ut hela min kapacitet i den matchen. Ja, jag spelade bra.

Förra året misslyckades du med en del felskruvsservar, hur tänkte du med den serven i år?

Ja, jag hade vissa kritiker … Denna specifika serven är nära gränsen, men jag gör mitt bästa för att träna den hela året. Men när jag spelade i Zagreb beslutade jag att inte använda den utan att fokusera mer på andra servar. Det är nu bättre för mig: jag vinner fler och fler poäng med mina varierade servar.

casin

Som junior har du vunnit fler medaljer än Jan-Ove Waldner och Timo Boll, men kanske nivån på motståndet var annorlunda då och nu. Vad tror du?

Kanske var UEM i Italien 2014 lite jämnare. I år kände jag att alla mina konkurrenter ville slå mig. Men få stå sida vid sida med Waldner och Boll på detta område, det är otroligt.

I lagtävlingen hade du det tufft när ni mötte Tjeckien…

Jag visste att jag inte hade råd med några misstag. Att vara ledare har alltid inneburit press för mig, men mina lagkamrater litade på mig. Jag var upprörd, och det var en riktigt dålig dag för mig med förluster mot Jiri Martinko och Tomas Polansky. Men jag gav inte upp, jag hittade sätt att återhämta mig. Dagen efter att vi förlorade så hittade vi ny energi för att nå femteplatsen och att kvalificera oss för JVM i Sydafrika.

Januari nästa år kommer du att bli en seniorspelare. Är du redo för denna nivå som kan innebära att du förlorar din förstaposition?

Ingen har pratat med mig om detta, men jag är inte rädd. Jag vet att seniornivån är helt annorlunda. Jag kommer att bli en ”medelbra” spelare och det kommer att bli svårt att bli en toppspelare. Idag är naturligtvis Gauzy, Ovtcharov, Freitas betydligt bättre än mig… Jag vet att jag kommer att få en del förluster, men jag kommer att fortsätta att arbeta på mitt spel.

Du är nu tillbaka från Kroatien, vad gör du?

Jag är med som sparringpartner till de franska spelarna som har kvalificerat sig för OS. Sedan kommer jag att tillbringa tre veckor i Guadeloupe (Karibien), ön som är mitt andra hemland.

Tar du med racket dit?

Mitt hem ligger i Bé Maho och där finns ingen möjlighet till pnigis, men jag kommer att vara på många ställen på ön. Jag kommer att spela i vissa klubbar och jag kommer att betta en del under matcher med pingiskompisar som kommer ner! (stort leende)

På grund av tidsskillnaden är Guadeloupe ett bra ställa för att följa de olympiska spelen…

Även om jag inte kommer att spela själv, är jag verkligen glad för att det är OS. Jag kommer att följa det för fullt. Jag tror att kineserna vinner både singel- och lagtävlingarna. Men jag tror att Korea, Japan och Frankrike kan konkurrera om medaljerna. Det kommer att bli svårt i singelspelet, men jag tror Ovtcharov, Lebesson och Gauzy har en chans! Jag litar på dem, det var mycket hög nivå under träningslägret.

Alexandre spelar med stommen Viscaria med Butterfly SpinArt gummi på forehand och Tenergy 05 på backhand. Se hans match i finalen här:

 

MARIA TAILAKOVA (RUS):

Våra tränare bestämde att jag skulle spela i junior team – som trea. Innan turneringen var vi i kadettlaget ganska säkra på att komma långt i turneringen eftersom vi var rankade som etta i turneringen, och min lagkompis Anastasia Kolish var förstarankad i turneringen.

I singel var mina främsta rivaler (eller åtminstone som jag trodde) Anastasia Kolish och Kristina Kazantseva. När Kolish förlorade mot en spelare från Azerbajdzjan, var jag säker på att jag skulle spela i finalen mot Kazantseva, och det var precis vad som hände.

Vår head-to-head resultat är i princip 50/50. I finalen började jag nästan alla set med underläge, men då kunde jag höja min nivå. Kanske Kristina inte trodde på seger.

Min stomme och gummin: Jag använder Butterfly Innerforce ZLF och Butterfly Tenergy 64 (2.1) på båda sidor.

——–

Kristina KAZANTSEVA (RUS):

Till min stora sorg nådde jag slutet av mina fysiska gränser när singel- och dubbelspelet skulle avgöras. Jag spelade flest matcher i turneringen bland alla deltagare (31) och tröttheten var betydande. Dessutom förhindrade en liten benskada mig från att visa de bästa resultaten i singel- och dubbelfinalerna.

De fysiska kraven för att spela en så lång turnering är mycket hög. Vissa dagar lämnade vi hallen vid 10 eller 11 på kvällen! Det blev en hel del matcher.

Jag gillade det faktum att när vi slog laget Azerbajdzjan så kom många av de europeiska lagledarna till oss efter matchen och gratulerade till denna seger.

Min favoritspelare är Liu Shiwen!

 

(Översatt till svenska av Henrik Johansson och Simon Arvidsson)

Om författaren

Seb

Seb has succeeded in living his passion for table tennis. A long-time player, he connected to professional table tennis as commentator for the ITTF, travelling to top events such as World Championships and reporting live from the action. In 2014, Seb became part of the Butterfly Team, working in international Sales and Marketing at Butterfly Europe in Germany.

Relaterade artiklar