Text av Mikael Andersson, ITTF

Den danska världsstjärnan Michael Maze gick under 2013 genom skärselden. Kroppen sade ifrån och han ställdes inför ett ultimatum; operera dig och genomgå ett års rehabilitering eller så är det ”finito” med din karriär.

Mikael Andersson, idag Senior Consultant på International Table Tennis Federation, var med när Maze karriär såg dagens ljus för tjugo år sedan då han var dansk förbundskapten. Senhöst 2013 möts de återigen. Det blev ett samtal om smärta, kärleken till sin idrott samt gamla minnen men också en del diskussion om dansk bordtennis framtid

Michael Maze är tillbaka i de internationella hagarna! För vilken gång i ordningen skall vi dock låta vara osagt. Den talangfulle, men skadebenägne dansken, har ju allt sedan sina ungdoms dagar gjort sig känd som lite av världspingisens ”badboy” då han blandat fantastiska insatser med rena fiaskon i en sällan skådad berg- och dalbanekarriär.

Blicken avslöjar en riktig lirare

Sent i höstas fick jag chansen att träffa Maze i hans egen lugna miljö för att tala pingis. Michael hade generöst erbjudit sig att köra en hel träningsdag med den unge amerikanen Kanak Jha som under november månad tränade i Sverige. Vi styrde därför dagsfärden mot Amager och Michael Maze privata träningstillhall – Hollænderhallen med omnejd. Det blev en underbar dag och på många sätt upplyftande och intressant. Michael tog broderligt hand om den unge amerikanen och var mycket nöjd med situationen och sin sparring. ”Bra tryck och variation i blocken”, ”härlig inställning”, var några av många uppmuntrande omdömen från den danske stjärnan. Själv kunde jag inte låta bli att fascineras av kontakten som uppstod mellan de två spelarna. För visst är det så att man kan känna igen de riktiga lirarna på ögonen – den där hungriga och giriga blicken som bara stora spelare besitter.

Maze_1

Mycket av rundsnacket denna fina dag kom att handla om det gångna året 2013. Ett tufft år för Maze med svåra skador, operation och en mycket omfattande rehabiliteringstid. Själv hade jag ingen aning om hur allvarligt skadad Michael verkligen hade varit. Den här gången var det tydligen riktigt allvar – det handlade om ren överlevnad som toppspelare. Det fanns en tid i mitt liv då jag nästan dagligen gjorde resan söderut från mitt hem i Halmstad via Helsingborg-Helsingør till elitcentret i Brøndby för att fullfölja mina plikter som dansk förbundskapten. Prickade man färjan så tog det en bra dag, två timmar och tjugo minuter dörr till dörr. Mycket filosofiskt brukar jag kalla perioden 1988-1995 för ”sju år som general och frontsoldat i den danska armen” En rolig och mycket intressant tid, men också full fart på alla fronter. Man fick verkligen veta att man levde som tränare på den tiden.

Ryktet gick

Första gången jag personligen kom i kontakt med Michael Maze var i slutet av ovan nämnda sejour, ungefär för 20 år sedan. Året var 1993 och vi hade efter en stormig tid bestämt oss för att satsa hårt på ungdomarna i dansk bordtennis. Guld till Danmark var mottot, och nu skulle talangerna släppas fram. Det florerade en del rykten om det fanns en vänsterhänt tolvåring från KVIK Næstved som tydligen skulle vara något utöver det vanliga. Det tog inte lång tid innan vi kunde konstatera att så var fallet. Michael Maze var en otrolig talang. Den enda betänkligheten som jag i dag kan komma ihåg var humöret, allt som oftast kunde det komma ett racket farande genom hallen när det tog emot för den unge mannen.

Som helhet så var det dock inget att snacka om. Maze var intressant och hade den där oefterhärmliga blicken och viljan att bli något extra. Han ville vinna helt enkelt. Det fick därför bli en tidig debut på den internationella nivån – vilket i sig inte gav oss mindre tro på att ynglingen var en spelare som kunde lyfta sporten i Danmark. Jag kommer i håg att jag vid något möte också sa till mina kollegor att ”här har vi en spelare som kommer att kräva både tid och kraft av alla i sin omgivning”.

Det var just denna personliga omsorg och detta upplägg som min efterträdare på posten, den sluge och skicklige skåningen Peter Sartz förstod mer än någon annan. Under nitton år balanserade han med stor yrkesskicklighet enskilda, och i fallet Maze personliga krav med gruppens betydelse, och lyckades därmed föra dansk bordtennis till framgång med olympiska- och VM-medaljer som belöning. Störst av allt i mina ögon var annars EM-titeln i lag på hemmaplan i Århus 2005 då Allan Bentsen säkrade guldet inför en extatisk hemmapublik i den avgörande matchen mot Österrike. Sanningen är den att även en gammal räv som jag får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på den prestationen. Kommentaren till den svenska reportern i sportspegeln direkt efter segern är en klassiker. Bentsen får frågan, ”är ni bäst i Norden nu?” av reportern. ”Vi är bäst i Europa”, svarade Bentsen iskallt.

Stark prestation

För att förstå djupet och bredden av den här historien så måste vi vrida tillbaka tiden till London OS 2012. Maze spelade och gjorde det bra. Med sin aggressiva spelstil gjorde han processen kort med Kreanga från Grekland och Japanen Jun Mizutani innan kompisen Dimitrij Ovtcharov blev för svår i en dramatisk kvartsfinal. En prestation som måste betraktas som oerhört stark med tanke på den i det närmaste raserade förberedelseperioden och de svåra skadebekymren.

”Den sommaren kunde jag inte träna mer än typ var tredje dag. Min kropp var i grunden helt paj och under OS pumpade jag mig full med antiinflammatoriska preparat så till den milda grad att magen var helt offiside. Jag kommer ihåg att jag fick i stanna i sängen hela dagen innan kvartsfinalen mot Ovtcharov och jag i det närmaste bönföll våra danska doktorer att ge mig några smärtstillande sprutor, men dom backade – vågade helt enkelt inte ta risken. Så illa var det, berättar Maze.”

Maze_pic

För att förstå djupet och bredden av den här historien så måste vi vrida tillbaka tiden till London OS 2012. Maze spelade och gjorde det bra. Med sin aggressiva spelstil gjorde han processen kort med Kreanga från Grekland och Japanen Jun Mizutani innan kompisen Dimitrij Ovtcharov blev för svår i en dramatisk kvartsfinal. En prestation som måste betraktas som oerhört stark med tanke på den i det närmaste raserade förberedelseperioden och de svåra skadebekymren.

”Den sommaren kunde jag inte träna mer än typ var tredje dag. Min kropp var i grunden helt paj och under OS pumpade jag mig full med antiinflammatoriska preparat så till den milda grad att magen var helt offiside. Jag kommer ihåg att jag fick i stanna i sängen hela dagen innan kvartsfinalen mot Ovtcharov och jag i det närmaste bönföll våra danska doktorer att ge mig några smärtstillande sprutor, men dom backade – vågade helt enkelt inte ta risken. Så illa var det, berättar Maze.”

Under den kommande hösten spelade Michael Maze två internationella tävlingar – World Cup och EM i Herning där han fick tidigt respass i den första omgången, mycket till förtret för hemma arrangören. Så i december kom domen av de danska läkarna som gav ett klart men samtidigt stentufft besked; operera båda höfterna och vik därefter ett helt år till rehabilitering för att komma tillbaka. Alternativet är ”end of story” och höft-transplantation!

”Det var inte mycket att fundera på. Läkarna fick en smärre chock när dom gick in och tittade närmare i höfterna. Lösa benbitar simmade runt och skapade reaktioner och smärta och det var allmän oreda där inne, säger Michael Maze.”

Fram med bensågen

Om vi skalar bort de rent medicinska termerna och ändå försöker oss på en beskrivning av ingreppet så får det bli att bensågen kom fram för att avlägsna både det ena och andra med syfte att skapa utrymme för leder och höftpartier att åter röra sig fritt. Två större operationer inom åtta veckor och en mycket omfattande och minutiöst detaljerad rehabilitering blev resultatet.

”Det var tufft. Mycket tufft. Värst var nog att man nästan var helt hjälplös. Jag kunde inte ta mig till toaletten eller ta en dusch utan assistans. Det är märkligt hur man fungerar mentalt – nästan som om hjärnan blockerar bort idrotten helt. Kanske är det för att man inte skall bli för besviken om man av någon anledning inte skulle klara av att komma tillbaka. Jag minns i alla fall att jag inte ville sluta i min karriär på det här sättet – det var en enkel tanke i sig, men i grunden motiverande, menar Maze.”

Femhundra meter blev vändningen

Kryckorna blev ställda åt sidan tidigt på sommaren och sakta kunde träningen och rehabiliterngen ta nya former med hjälp av Thomas Macon – Maze personliga fys-tränare och något av en guru på området inom dansk idrott. Det skulle dock dröja till en sen augustidag, innan man trots stränga läkarförordningar, vågade ta nästa steg – en lätt löptur.

”Jag kommer ihåg att vi sa, ”låt oss nu testa – femhundra meter och sedan vila, sen femhundra tillbaka”. Det var först då som jag förstod att detta kanske skulle funka ändå. Det kändes bra, och det var en härlig känsla, berättar Michael Maze.”

När vi träffas så har Maze redan varit igång med sina nya träningsrutiner ett antal veckor. Det råder turbulenta tider i dansk bordtennis och bara några dagar före intervjun har Peter Sartz, efter nitton långa år, fått avsked på ett grått papper med orden, ”du tillhör inte längre dansk bordtennis framtid”.

Utstuderad fysisk träning

Med Hollænderhallen i Amager som bas och egen nyckel till en träningshall med fyra bord och klart godkänt utrymme så är det ett strikt privat upplägg som gäller för den danske världsspelaren. En annan viktig faktor är att fystränare Thomas Macon har sitt gym mindre än fem minuter från träningshallen, vilket innbär att arrangemangen ofta blir en kombination av ett dagligt pass pingis och en mycket utstuderad omgång fysisk träning.

Maze_pic2”Så här långt fungerar det bra. Jag brukar bjuda hit spelare och senast hade jag ryssen Alexander Shibaev på besök. Det funkade fint och när han sedan gick till final i Ryska öppna så är det klart att han vill komma tillbaka igen. Det är roligt hur det kan fungera ibland, säger en road Maze.”

Mina två lirare för dagen gör klart sina träningbestyr och även inom det rent fysiska området så klarar sig Kanak Jha utmärkt. Det är inte många trettonåringar som är så här långt framme menar de två danskarna. En lång dag drar mot natt och vi bestämmer oss för att avsluta med en middag nere i Dragør.

”Det finns bra ställen där nere och inte mycket folk hittar dit den här tiden på året, säger Maze.”

”Ingen frågade mig”

Samtalet går vidare – vi snackar dansk bordtennis och den rådande situationen med Peter Sartz bortplockad från sin post som landslagstränare. Vi kommer också in på framtiden.

”Jag måste säga att det var en i allra högsta grad klasslös behandling av den enda personliga tränaren som jag har haft under min karrär. Det kan därför bli bistra tider för dansk bordtennis nu. Visst är det märkligt att ingen av de styrande inom DBTU ens brydde sig om att fråga om min åsikt, menar Michael Maze.”

Framtiden då? Vad händer med Michael Maze nu och vad har han för planer?

”Vi får ta det steg för steg. Jag gillar mitt upplägg här nere, men kommer att behöva tuffa matcher såklart. Målsättningar är inget jag funderar på och Rio 2016 finns ännu inte med i bilden. Då blir man bara besviken om det inte håller. Jag vill bara att det skall vara roligt igen, att få spela, träna och tävla med glädje igen. Det är det enda som gäller för mig nu, menar han.”

På vägen hem tänker jag att det var kul att träffa Maze – en fantastisk dag – vilken mänsklig bonus att få sammanföra två lirare av samma skrot och korn – både talang- och rent viljemässigt. Det skiljer tjugo år i ålder men väldigt lite i deras blick. De delar också lusten att leva för sin idrott, tron på sig själva samt sist, men inte minst, en obändlig vilja att nå framgång. Kanske är det just den starka tron på sig själv viljan av stål som trots allt gör skillnaden till sist, även om himlen i vissa situationer skulle komma rasande. Som för Maze under helvetesåret 2013 – och som för många andra runt om i idrottsvärlden!

2014 — Förberedelse inför DHS Europacup

 

2014 — Comeback i DHS Europa Cup

Om författaren

Seb

Seb has succeeded in living his passion for table tennis. A long-time player, he connected to professional table tennis as commentator for the ITTF, travelling to top events such as World Championships and reporting live from the action. In 2014, Seb became part of the Butterfly Team, working in international Sales and Marketing at Butterfly Europe in Germany.

Relaterade artiklar

2 svar

  1. Simon

    Så otroligt gött att Maze är tillbaka! Lite ojämna resultat så här i början men hoppas han kan få träna regelbundet så kan han nog gå långt på både VM och OS framöver!